Jag vet inte vad som har hänt den senaste tiden. Utan att jag har märkt det så har jag sakta glidit ner till ett mörkt ställe, oförmögen att ta mig upp på egen hand.

Mitt sinne har inte hängt med kroppen alls. Trodde att allt var ok, eller låtsades att allt var ok kanske är ett bättre sätt att uttrycka det på. Allt var ju som vanligt, eller? 

Mina dagar flöt på som vanligt. Jobbade, hade mina barn varannan vecka, träffade mina vänner som vanligt. Ja ni vet. Det var vi denna tiden fem år sen jag senast besudlat min kropp med en annan drog utöver alkohol. Varför jag bestämde mig för att göra detta nu har jag ingen aning om. Det har nu gått ett år sen denna gången och min värld har rasat åtskilliga gånger under detta långa år. 

Jag träffade någon (vilken klyscha va?) som jag fattade tycke för på en gång. Han var fantastisk på alla sätt och vis, förutom de sätt han hela tiden dödade mig inombord på. Ändå ville jag fortsätta. Fortsätta försöka vara hans, få hans uppmärksamhet och kan ju berätta att jag än idag 8 månader senare faller för honom så fort han hör av sig. Jag är patetisk. Tror det var med detta allt startade, men jag är inte helt säker. 

Måste försöka komma på hur det gick till...