Jag vet inte vad som har hänt den senaste tiden. Utan att jag har märkt det så har jag sakta glidit ner till ett mörkt ställe, oförmögen att ta mig upp på egen hand.

Mitt sinne har inte hängt med kroppen alls. Trodde att allt var ok, eller låtsades att allt var ok kanske är ett bättre sätt att uttrycka det på. Allt var ju som vanligt, eller? 

Mina dagar flöt på som vanligt. Jobbade, hade mina barn varannan vecka, träffade mina vänner som vanligt. Ja ni vet. Det var vi denna tiden fem år sen jag senast besudlat min kropp med en annan drog utöver alkohol. Varför jag bestämde mig för att göra detta nu har jag ingen aning om. Det har nu gått ett år sen denna gången och min värld har rasat åtskilliga gånger under detta långa år. 

Jag träffade någon (vilken klyscha va?) som jag fattade tycke för på en gång. Han var fantastisk på alla sätt och vis, förutom de sätt han hela tiden dödade mig inombord på. Ändå ville jag fortsätta. Fortsätta försöka vara hans, få hans uppmärksamhet och kan ju berätta att jag än idag 8 månader senare faller för honom så fort han hör av sig. Jag är patetisk. Tror det var med detta allt startade, men jag är inte helt säker. 

Måste försöka komma på hur det gick till...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...ja den sprack stenhårt, och med en hög smäll dessutom!   I höstas gjorde jag det som jag egentligen velat göra länge. Jag försökte ta mitt liv. När jag hade sjunkit så långt ner i helvetet att jag kände att det inte fanns någon som helst chans...

Tänkt och tänkt utan att komma framåt på något sätt. Misslyckat!   Tror att jag trivs i ett tillstånd som inte är tillåtet att trivas i. Varför ska det vara så tabu? Var och varannan människa gör det ju. Så träffade jag då honom som var lika öp...

I det tysta har det pågått en kamp mellan oss. En kamp som har varat i över ett halvår. Men idag så vann jag och mitt sinne kan nu få ro från detta.  Du var en besvikelse, inte alls som jag hade trott att du skulle vara. Jag kom och såg dig, kände ...

Ibland är det svårt. Svårt att hinna med, både sig själv och andra. Varför är det ingen som berättar att det ska vara så svårt. Alla talar hela tiden om det underbara och att man är så lycklig. Ja det stämmer, till viss del. Men aldrig är det någon s...